Det är grått ute och min pojkvän är förkyld och tråkig. Jag är sur på honom för att han är förkyld, jävla värt att bli det nu när han kunde ha varit det för några veckor sedan… typ samtidigt som jag. Okej, det kanske är min förkylning som han har fått nu, men ändå. Jag surar fortfarande.

Mannen jag ska prata med på Adecco sitter i möte och jag ska ringa om en halvtimma. Jag vill samtidigt som jag inte alls vill. Lite rädd att få ett nej eller nåt. Lite rädd för att ringa okända människor som pratar norska. Men det är väl bara att vänja sig, för jag lär ju bli tvungen att göra det igen om jag ska bo här.

…och nu ska jag lägga mig bredvid min sjuka pojkvän och sura lite till.