Igår var jag med om något så sjukt hemskt. En kompis skrev ett sms som jag i chockens stund tolkade fel och jag trodde för en stund att en person jag känt väldigt länge, men dock inte har så mycket kontakt med längre, hade dött. Det visade sig vara ett syskon till personen som inte finns mer. Mina tankar är hos familjen och jag hoppas att himlen är en vacker plats.

Men jag måste skriva något hoppfullt också, inte bara om ledsamheter. Jag och Makki har pratat drömmar. Drömmar om Japan som jag önskar att vi ska få återvända till inom snar framtid. Det känns fint.

…och jag önskar jag hade mer makt. Över mig själv och över rättvisan.

Idag ska jag bara skriva om bra och neutrala saker. Idag ska jag inte skriva om tråkigheten och tänker inte ens nämna tråkigheten. Så därför ska jag skriva om min mat. Häromdagen åt jag broccoli och quornfilé som jag tyckte var väldigt gott. Igår åt jag tonfiskfilé, spenat och ägg. Idag ska jag äta linssoppa. Så nu letar jag ett bra recept på linssoppa. Haha det här är nog mitt mest ointressanta inlägg någonsin. Men så använder jag ju min blogg för att avlasta mitt hjärta.

Jag funderar på min framtid och undrar vadfasen jag ska bli? Jag har verkligen ingenting som jag känner att ”Ja! Det ska jag bli!”. För jag är en sån som ändrar mig hela tiden. Typ när jag var yngre och bytte stil hela tiden. Eller när jag först blev intagen på Lillerud och sen bara nejförfan och började på natur på Tingvalla och sen efter en halv termin bytte till samhäll och lagom till vårterminen tyckte att jag skulle sluta helt och ha praktik. Och killar, herregud vad jag velade fram och tillbaka under så många år… lyckades inte riktigt bestämma mig för vad jag egentligen ville och kände.

Men sen bestämde jag mig ju för bild och trots alla motgångar gick färdigt. Det är typ det största jag har lyckats med tror jag. Och Japan förstås, jag bestämde mig för att åka till Japan och sen gjorde jag det och jag klarade den tiden också. Nu har jag även varit tillsammans med samma Makki i två hela år och känner ingen tvekan där.

Kanske kan jag bestämma mig ändå. Bara att det tar en hiskeligt lång tid. Men jag gillar inte läget jag är i nu heller, jag gillar inte att stå och trampa på samma punkt. Det är dags att göra något nytt! Men vad?

…och inte blev jag särskilt mycket klokare av det här.

Jag ska inte bara klaga. Det finns sånt som är bra också.

Jag orkar ingenting längre. Gick ner med Plexus till hagen förut, det tar knappt fem minuter, och blev helt slut. Skulle gå ner och prata med fåren, det är inte heller långt, och blev tvungen att vända för att ramla ihop i en hög. Gick bara i några minuter uppför en backe och har nu suttit i flera minuter, mitt hjärta klappar fortfarande alldeles för fort. Det känns som min kropp håller på att ge upp. Jag mår mer eller mindre illa konstant och kan inte alls äta precis vad jag vill. När jag väl äter har jag ont i hela munnen för alla tusen blåsor som bråkar där.

Jag vill inte vara sjuk mer. Det räcker nu. Det finns en gräns för hur mycket man pallar och jag börjar sakta närma mig den. Varför botar de mig inte? Ska till Vårdcentralen på måndag och då kommer de klämma lite på min mage och fråga en hel massa som jag kommer vara oförmögen att svara på eftersom jag får hjärnsläpp och glömmer allt jag borde berätta. Det kommer sluta med att de ger mig någon medicin som får mig att känna mig bättre ett litet tag men sen kommer den ta över mig istället. En konstant smak av medicin i munnen, en kropp som blir utslagen av medicin istället för sjukdom och en hjärna som inte kan fungera ordentligt för alla kemikalier. Det är det som väntar, eller hur?

…och jag vet att jag förmodligen är tjatig. Men jag är bara så trött.

Jag vill inte vara hemma och jag vill definitivt inte ringa vårdcentralen (som jag redan gjort) och jag vill absolut inte alls åka dit på måndag. Så länge det inte finns något säkert utlåtande på vad fan jag har den här gången så kan jag ju bara säga att jag är inte alls sjuk. Nejdå. Men jag har ju fortfarande den där informationen: en infektion. Säkert samma som tidigare som helt enkelt inte givit med sig helt än. Jag hoppas på det för annars måste jag gå igenom tusen procedurer igen och säkert få fel medicin innan de kommer på vad det är och ger mig rätt medicin och jag blir frisk på en vecka. När får jag bli helt frisk, tro?

Men nu klagar jag sådär mycket igen. Så dumt. Något som är bra, det borde jag skriva om.

• Jag ska träffa Pluttifisan idag. Det är himla bra! Tänka på något annat några timmar.
• Jag lyssnar på väldigt bra musik just nu. Hanoi Rocks just nu det är ju också sjukt bra!
• På fredag kommer Alex och på lördag ska vi äta kräftor och stinka fisk i tre dagar. Mums!

Ja… det var väl egentligen det. Det finns egentligen massa bra. Mitt liv är inte riktigt så tragiskt som jag vill få det att framstå. Jag är egentligen inte alls bitter jag bara får det att framstå som det.

…och nu ska jag klä på något annat än pyjamaströja och mjukisbyxor. Mjukiströja och pyjamasbyxor kanske?

Sitter i Makkis rum och lånar hans dator med tillhörande musik. Av all hans musik är det inte mycket jag lyssnar på alltså. Jag har letat igenom hela iTunes och typ hittat sammanlagt max 10 låtar. Är det inte lite sorgligt att vi har så olika musiksmak? Fast å andra sidan har vi ganska lika ”grundmusiksmak”. Så det finns ju fortfarande sånt vi kan lyssna på tillsammans utan att den andre plågas ihjäl.

Annars har jag det ganska bra här, gör inte så mycket för att vara helt ärlig. Mina blodprover visade förresten att jag har en infektion. Igen. Förmodligen samma. Ska ringa vårdcentralen så fort jag kommer hem igen. Jag vill inte vara sjuk längre!

…och jag söker inte jobb så aktivt som jag borde. Men imorgon kommer Fea och Antonia och då kanske vi kan peppa varandra litegrand.

Idag har jag kokat fyra liter lingonsylt. Duktigt som fan om jag får säga det själv (vilket jag får, det är ju min blogg). Om 45 minuter ska jag cykla till bussen med min trolley på pakethållaren. Jag längtar inte för att vara helt ärlig. Dessutom har jag varken packat färdigt eller ätit lunch än. Jag har bråkat med iTunes som inte tyckte att min iPod skulle få finnas. Men efter viss diskussion kom vi överens om att de faktiskt hör ihop trots allt. Så nu har jag uppdaterat min iPod och har ungefär 500mb ledigt för att jag är så dålig på att fylla den med musik. har hur mycket som helst som jag bara lägger in för utfyllnad men ändå kan jag inte fylla de där två futtiga Gigabyten (stavas det verkligen så? är det ens ett ord?).

…och nu hörs förmodligen ingenting från mig på ett par dagar för jag ska plåga min pojkvän i Oslo!

Idag stack de mig i armen och tömde den i princip på blod. Typ tusen blodprover tog de nog. Okej nu överdrev jag kanske lite men de tog iallafall minst fem. Varje gång jag sitter i den där stolen och tar blodprov så tror jag att armen ska tömmas helt och skrumpna ihop. Det känns verkligen som om de tar hur mycket blod som helst!

Annars är jag ensam hemma idag och gör lika lite som alltid annars. Ska rensa lingon och koka sylt sen. Sjukt husligt men jag blir lite lycklig över att jag faktiskt kommer ha min egen sylt som jag har kokat själv. Fast det återstår ju att se hur duktig jag är på att koka sylt, kanhända har jag inte riktigt fallenhet för det.

…och imorgon ska jag faktiskt till Oslo. Jag rymmer så fort jag får chansen säger jag bara!

Suck. Jag är så trött på missförstånd och oförstånd. Ibland undrar jag seriöst om vi kommer från samma planet?

Jag och Antonia var sådär sjukt spontana igår igen. Vi bara spontanbestämde oss för att dricka öl och sen spontanfrågade vi Jonatan om han ville vara med och det ville han så då fick vi ett spontantillskott till vår spontanölkväll. Trevligt hade vi och jag satte mig på en brännässla när jag skulle kissa.

…och det blir visst Oslo på fredag istället. Vill jag verkligen?

Idag ska jag till vårdcentralen för att se vad det är för fel på mig. Jag tror att det är järnbrist som vanligt. Men man vet ju aldrig, kanske är det någonting annat. Helt ärligt är jag så väldigt jättetrött på att ständigt vara sjuk, att det alltid är någonting som är fel. Okej att jag mår bättre nu än för ett år sedan men det är faktiskt jättetråkigt att alltid vara lite trött, att inte kunna äta och inte äta precis vad man vill och att plötsligt få yrsel och bli tvungen att lägga sig ner och titta i taket tills det svarta går bort. Jättetråkigt.

Men vem vet, kanske får jag någon jättekul medicin som gör att jag börjar hallucinera eller något annat skoj. Här ska vi inte tänka negativt inte nej för fan! Jag har ju som sagt utlovat skojigheter och sarkasm om jag inte minns fel. Dock är jag ju inte jättebäst på att hålla löften jag lovar mig själv så jag vet inte riktigt.

Sen ska jag hursomhelst träffa Antonia och snacka massa skit. Dessutom ska jag låta bli att köpa cigaretter. Jag har inte rökt sedan i söndags! Och jag planerar inte att göra det heller. För jag är sjukt duktig!

…och nu ska jag platta håret, man vet ju aldrig ifall doktorn som ska ställa massa pinsamma frågor är jättesnygg!