Just nu är Carola offret. Jag stör mig något så fruktansvärt på henne. Hon är så äckligt sliskig! Varje gång jag ser reklamen för hennes Jul i Betlehem eller vad det nu heter får jag en riktigt obehaglig känsla över mig. Lite som att hon ska komma och mörda mig i natten med sina ord om Jesus, Gud, Kärlek och blablabla. Inget emot sådana som är religiösa, inget alls, men just Carola har jag så jävla svårt för. Hon är så falsk, och för att inte tala om hur ful hon är! Hela hennes utséende får henne att så sådär riktigt falsk ut. Jag klarar det inte.

Och hela tiden det där satans léendet. Jag menar, vad vill hon?! Försöker hon le sönder sig? Försöker hon le sönder mig? Försöker hon le sig till himlen? Vad vill hon?! Jag pallar verkligen inte Carola. Ändå är jag inne på hennes hemsida och läser hennes läskiga brev. Jag tror nästan jag är lite en sådan person som gillar att tortera sig själv (jag har glömt vad det heter med finare ord).

För att byta ämne helt, imorgon ska jag till Hufvudstaden och Globen. Titta på hästi! Det ska bli trevligt, jag hoppas att jag kommer klara det utan att ha ihjäl någon (med det menar jag mamma).

http://www.carola.com

Jag vet att jag har tjatat jävligt mycket om skolhelvete på senaste tiden. Och det tänker jag fortsätta med ett tag till. Alltså jag  fattar fan inte varför jag inte bara gör det jag måste göra? Är alla såhär? Är det bara jag? Jag kan verkligen inte få tummen ur och göra det. Som nu till exempel, nu har jag ju massor av tid. Och vad göra jag? Jo jag sitter här framför datorn och skriver på min jävla blogg!

Men nu ska jag skriva ett tacktal och hitta på en reklam. Eh. Jag gillar inte reklamuppgiften… inte alls. Jag vill helst av allt spola ner den i toaletten och låtsas att den aldrig funnits. Reklamuppgiften tillsammans med Idrott och Hälsa. Och kanske Nutida Konst provet när jag ändå är i farten. Allt det där rakt ner i toaletten, så det får blandas med skiten.

Okej, färdigtramsat. NU ska jag faktiskt börja göra klart allt.

Nu.

nu

Alla som tror att jag kommer göra klart något idag räcker upp en hand!

Från och med nu ska jag göra alla mina läxor.

Från och med nu ska jag inte skolka mer.

Från och med nu ska jag bli en bättre människa.

Från och med nu ska jag börja röra mig mer.

Från och med nu ska jag anstränga mig mer med mitt projektarbete.

Från och med nu ska jag inte säga dumma saker om folk.

Från och med nu ska jag inte äta så jävla mycket godis.

Från och med nu…

Äh. Vi vet ju alla att det inte kommer hända.

Något känns fel. Jag vet inte vad, jag vet inte varför. Men något känns så fel. Kanske är det för att jag har så mycket att göra att jag inte vet var jag ska börja. Kanske är det för att jag gjort av med alla mina glada eh, vaddetnuheterEnågonting. Känner mig jäkligt opepp på allt. Vilket är sorgligt för just nu borde jag känna mig jäkligt PEPP på allt. Det är i alla fall vad jag borde.

Som så ofta annars stör jag mig något så fruktansvärt på att man inte kan kontrollera sig själv och vad man tänker. Men något som är ännu värre är när man inte förstår sig själv. Jag önskar så att jag kunde förstå mig själv, men det gör jag inte. Finns det någon som faktiskt förstår sig själv? Gör det det? Snälla berätta isåfall hur man bär sig åt!

Och var har alla som brukade krama mig tagit vägen?

Jag är så glad så glad så glad! Har nu beställt biljetter till Hanoi Rocks den 15:e Februari i Göteborg. Åh jag tror aldrig (Alex  kan hoppa över de kommande orden) jag har varit såhär lycklig förut!

Förstå gången jag missade dem var innan jag åkte till Japan, de spelade i Karlstad och Arenahelvetet som annars ALLTID har 18-årsgräns tyckte att ”Ja! Vilken bra idé, vi sätter 20 när Hanoi Rocks spelar ”. Jävla puckon.

Andra gången var nu i somras när de spelade på Peace&Love som jag inte kunde gå på för att jag var sjuk.
Tredje gången jag missade dem var i Finland när vi inte kunde ta oss till Ankkarock.

Och nu, äntligen, ska jag få se dem. Lyckan!

Nu ska jag helt byta ämne och beklaga mig över hur dum jag är. Det här är allt skolarbete jag måste göra:

•  SvB – Läsa Brott o Straff + göra recension
• EngC – Personligt brevhelvete
• Idrott o Hälsa – Jävla uppsats om träning och hälsa + träningsplanering
• ESV/NutKo – Presentation på 20 min om Tove Jansson
• Foto – Självporträtt/Rötter + Fotobok
• Religion – Hemskrivning Islam
• VKVT -  Irritationstal + Tacktal + Reklamfan
• Projektarbete – Eh… börja? Skissa, Måla, Planera, Söka…
  

Det är väl i stora drag vad jag har att göra. Och vet ni vad jag har gjort ikväll när jag skulle ha pluggat?

Jag har spelat FLÖJT! 

Hade en diskussion med min käre pojkvän (som tycker att mölja är ett konstigt ord) förut angående vad man skriver om i en blogg. Jag kom fram till att vad folk vill läsa är faktiskt inte om hur någons dag har varit (om man nu inte är råkär i personen och måste veta precis allt den gör). Nej, det folk vill läsa om är inre tankar och känslor. Helst ska man hänga ut hela sitt kärleksliv, känslor, tankar… allt.

Nu har jag förstås utgått ifrån vad jag själv vill läsa om. Men jag menar om jag skulle skriva såhär:

”Idag vaknade jag och gjorde en smörgås som jag drack fil till. Sen satte jag mig framför TV:n och slökollade på repriser av Idol och Bonde söker fru. Efter det gick jag ut på en promenad med Hipa, hunden, och sen när jag kom tillbaka satte jag mig framför datorn en stund. När jag tröttnat på det såg jag på TV igen. Sen var det middag. Vi åt fläskfilé med ris. När vi hade ätit satte jag mig vid datorn igen och sedan duschade jag. När jag hade duschat åt vi efterrätt och sen pratade jag i telefon. Innan jag gick och lade mig satt jag vid datorn en stund till.”

Svara nu ärligt, var inte detta ganska tråkigt? Det tycker jag. Därför tänker jag inte skriva något om vad jag gör om dagarna. Eller ja, egentligen gör jag väl det… eftersom vad man tänker påverkas av det man varit med om under dagen. Shit jag är så jävla smart.

Nu ska jag citera mig själv: ”Jag orkar väl inte sitta och lyssna på deras jävla värdelösa åsikter”

Jag ger alla en chans. Jag har redan gett dessa personer en chans och tycker fortfarande att de är inte så smarta.

Jag respekterar allas åsikter. Jag respekterar deras åsikter men jag tycker fortfarande att åsikterna är värdelösa.

Har jag inte framgång som politiker?

Okej jag vet att jag nyss skrev ett inlägg men nu, helt plötsligt, fick jag sådan inspiration! Jag insåg att jag är fast i Bloggträsket! Det är inte heller vilket träsk som helst det är Bloggträsket. Förstår ni? Förmodligen inte. Och inte kan jag förklara heller. Eller ja, kan kan jag väl men jag orkar inte.

Hursomhelst så betyder det att jag är besatt av min blogg. Jag kolla statistik hela tiden och jag pratar om den, refererar (svårt ord, man vill liksom skriva referererererar) till den, försöker göra smygreklam osv. osv. Jag bor i Bloggträsket med Shrek. Eller ja, han bor i träsket och jag bor i bloggen.

Precis som Shrek inte tänker lämna sitt träsk, tänker inte jag lämna min blogg. Typ.